Böcker

<b>SUCCÉSERIEN! ÖVER EN HALV MILJON SÅLDA EX</b><br/><br/><b>Året är 1955 och det har gått fyra år sedan Bettys make Olof avled.</b> Dottern Martina är nu 17 år och lika gammal som Betty var när hon kom till Stockholm för att arbeta som hembiträde. Martina spås en lysande framtid som sångerska. Sonen Anders är en klipsk liten kille men har problem i umgänget med skolkamraterna.<br/><br/>Saknaden efter Olof är stor och Betty plågas av skuldkänslor för det som hände mellan henne och Martin Fischer i Köpenhamn. Hon skjuter undan sina tankar och förbjuder barnen att prata om Olof, men till slut tvingas hon ta tag i sitt förflutna. Vad vill hon göra med sitt liv? Vågar hon följa sina innersta känslor - vågar hon bli älskad igen?<br/><br/><i>Älskade Betty</i> är den fjärde och sista delen i Katarina Widholms populära serie <i>Böckerna om Betty</i>. Det är en berättelse om svårigheten att räcka till men också om banden mellan mor och dotter och, inte minst, kärlekens förunderliga kraft.<br/><br/>»Det har varit ett nöje att hänga med Betty.«M-MAGASIN<br/><br/>»Tack, Katarina Widholm, för att du skapat Bettys världoch bjudit in oss till den i dessa fyra underbara böcker.«PEKKA HEINO

ROLAND FRÅN SMÅLAND får uppdraget att bli Magnus hantlangare av skivbolaget. Snart har smålänningen lyckats nästla sig in i Magnus närmaste kompiskrets och göra kometkarriär i musikbranschen. Ingen kan motstå den uppfinningsrike Roland. Men är han verkligen att lita på?<br/><br/>I den ständiga jakten på nya framgångar är Magnus fru Lolo det bästa stödet. Det är också hon som genomskådar de trick och intriger som musikbranschen bjuder på.<br/><br/>Roland från Småland är en saltad historia om 90-talets glansdagar då allting verkar hända: vattenfestivaler, reklamradions inträde, mobiler med låtar som ringsignaler och den annalkande IT-boomen. En tid då möjligheterna är oändliga men kraschlandningen alltid lurar runt hörnet.

<b><i>Det är en oupphörligt fascinerande berättelse om en osannolik figur i svenskt nöjesliv, och Bode (som verkligen trampade i klaveret enastående ofta) förtjänar att ihågkommas för mer än de ovan nämnda ekivoka kupletterna. Strafflös är en bra, tragisk, komisk och intressant roman. Helhetsbetyg: 4, Mycket bra. Bibliotekstjänst</i></b><br/><br/>Johnny Bode är idag mest hågkommen för sina obscena visor, som fick ett osannolikt genomslag på det frigjorda och radikala sextiotalet i Sverige. Men han var mycket mer än bara en rolig tjockis som skrev snusk. I själva verket var han en av de mest firade låtskrivarna under svenskt 1900-tal och han uppträdde med alla de stora, från Hasse Ekman till Ulla Billquist. Han tjänade enorma summor som han raskt satte sprätt på, och för att kunna festa vidare ställde han till med fiffel och båg. Bode blev skandalernas man.<br/><br/>Men den verkliga skandalen var att han som tjugofyraåring spärrades in på sinnessjukhus ett helt oproportionerligt straff för några små penningbedrägerier.I åratal satt han inlåst, utan att få vård, och i rashygienens namn blev han tvångssteriliserad. Det är svårt att tänka sig ett värre övergrepp, och det i en tid som inte ligger så långtifrån vår.<br/><br/><b><i>Strafflös </i></b>är författarnas åttonde roman där de än engång gräver i ett gammalt och omtalat rättsfall. Mycket har skrivits om Johnny Bode. Men ingen har skrivit om de rättsövergrepp han utsattes för. Förrän nu.<br/><br/><b><i>De som menar att subversiva röster tystas i den svenska samtiden borde läsa den nya boken om Johnny Bode. Skånska Dagbladet</i></b><br/><br/><b><i>Ebervall och Samuelson låter Bodes sorglöshet prägla berättelsen, men väjer inte för de mustiga detaljerna eller kriminella handlingarna i Bodes liv. Deras blick är empatisk och tar fasta på de rättsövergrepp han utsattes för. Bakvägen skildrar de en mörk del av Sveriges historia, där alla skulle rätta in sig i ledet. Boken är välskriven och följer i stort sett verkliga händelser. Johnny Bode framställs i "Strafflös" som ett stort barn, ett musikaliskt geni utan förmåga att långsiktigt förvalta sin talang. Den absurda humorn saknas inte, men det är faktiskt både fint och uppfriskande med ett perspektiv där hans historia berättas utan att det lurar ett gapflabb runt hörnet. Falu-Kuriren</i></b><br/><br/><b><i>Jag har läst och uppskattat Lena Ebervalls och Per E Samuelsons tidigare romaner om bland andra Olle Möller (var han verkligen en mördare?), Gustaf V:s påstådde älskare Kurt Haijby och bombmannen Lars Tingström men hmhm vet om inte den gripande berättelsen om svindlaren, rucklaren och artisten Johnny Bode är den som gripit mig mest. Dast Magazine</i></b>

<i>Allt blev så tydligt när jag satt där, i något av alla dessa väntrum, under min sjukdomsperiod. Sinnena skärptes. Hjärnan tog in ljus, ljud och bilder. Samtidigt hängde overklighetskänslan över mig liksom smärtan och sorgen. Fåglarna flydde där utanför, svarta mot en gråblå himmel. På avstånd hördes bruset från stadens rörelser.</i> <br/><br/>Novellerna kan läsas i ett sådant väntrum, en och en när man behöver en distraktion eller en stöttande hand. De kan också läsas allihop i ett svep, där man kastas in i känslostormar, kärleksrelationer, underfundiga anekdoter och ja, allt annat som hör livet till. Det här är en historia om ett cancerbesked, en kris, starka minnen och om lycka. Bitvis svårt, men framför allt hoppfullt. <br/><br/>Maria Hammarson är utbildad på Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm, på Karlstads universitet och har studerat koreografi i Brygge, Belgien för Ivo Cramér. Hon har medverkat i en lång rad av föreställningar och har undervisat barn och ungdomar i dans under tjugo års tid. 

Året är 1898, och mellan de arktiska fjällen byggs järnvägen som ska förena Kiruna med världen. Mitt i snöstormar och andra faror anländer Anna, en gåtfull kvinna från Norge, till rallarlag 52. Den unge samen Urbi ger henne namnet Svarta björn, ett namn som snart sprids längs järnvägen, fyllt av mystik och beundran.<br/><br/><br/><br/>Bland slit och svett, där ett kamratskap för allas överlevnad byggs och konflikter uppstår, växer en oväntad passion fram mellan Svarta björn och rallaren Sörmlands-Viktor.<br/><br/><br/><br/>Svarta björn tar dig med på ett äventyr i en kritisk punkt i historien. Det här är en berättelse om mod, överlevnad och att våga följa sina drömmar.

<i><b>Guillou begår som alltid en imponerande historievandring genom ännu ett decennium. ... Ändå lyckas Guillou i denna bok faktiskt skarpare än någonsin syna de decenniespecifika backspegelbilderna. Ypperliga är beskrivningarna av sådant som socialdemokratins självmord; utförsäljningarna och new public management-vansinnet, eller Kalla krigets övergång i Kriget mot terrorismen, där den lede kommunist-fi byttes ut mot nya hotet islam och det kulturkrig vi ser pyra i dag. Hur alltmer, snart väldigt mycket mer, kom att handla om ras och religion.Niklas Wahllöf, Dagens Nyheter</b></i><br/><br/><br/>Efter nära femtio år i exil kommer förre SS-officeren Harald Lauritzen tillbaka från sin tillflykt till Argentina. Hans återkomst vänder upp och ner på tillvaron för släkten Lauritzen. Onkel Harald är nämligen fortfarande nazist. Men han har ett erbjudande som det inte går att säga nej till.<br/><br/>Eric Letangs advokatbyrå ställs ånyo inför en våg av moralpanik. Den här gången är det pedofilskräcken som leder till ännu en häxjakt.<br/><br/>1990-talet är en tid av ekonomiska kriser och socialdemokratins begynnande nedgång. Samtidigt växer främlingshat och högerextremism, en politisk omsvängning som alltför många underskattar. Där 1900-talet slutar inleds en helt ny epok som visar att vi ingenting lärt av historien.<br/><br/><i><b>Slutet på historien</b></i> är den tionde och avslutande delen i Jan Guillous romanserie. Med den är han i mål med sitt gigantiska bokprojekt Det stora århundradet, där han skildrar en släkt som vi får följa genom hela 1900-talet.<br/><br/><i><b>Sammantaget framstår Guillous dekalog som ett imponerande verk, som på ett aktningsvärt sätt förenar folkbildning och underhållning. Helhetsbetyg: 5/5   Bibliotekstjänst</b></i><br/><br/><i><b>Jan Guillou går hur som helst lyckligt i mål med sin uppgift. Romansviten "Det stora århundradet" är en smattrande historielektion, randad på kvällstidningsreporterns skrivmaskin. Förmodligen bättre läsning för svenska elever än vilka skolböcker som helst. ... Jag tvekar inte att utnämna "Det stora århundradet" till århundradets svenska samhällssaga.Bodil Juggas, Arbetarbladet</b></i><br/><br/><i><b> Och även om jag skriver det här som representant för romanseriens verkliga antagonist - Expressen, "den mest avskyvärda av landets tidningar", något man inte ens kan hålla i utan att skita ner sig, romanfigurernas största plåga, långt ondskefullare än den jämförelsevis djupt mänskliga nazisten Harald - vill jag prisa Guillou. Hans romanserie är ett slags politik för folket, ett helt, nästan totalt sätt att se på världen och bedöma den. Kommunikation, ideologi, underhållning; litteratur som vägrar vara fin, fin och fransk, för att använda Guillous terminologi, men utan att därmed göra avkall på ambitioner och pretentioner. Och just därför blir "Det stora århundradet" ett betydelsefullt och säreget tillskott till den svenska litteraturen. Det menar jag som rejält beröm.Victor Malm, Expressen</b></i>

"Faxneld använder sägnens form så skickligt att man lätt kan föreställa sig hur berättelserna viskades fram vid en eldstad i Jämtland 1823. Samtidigt finns en personlig ton och en modern twist; ett stråk mörk humor och subtila referenser till skräckgenren. Mimmi Strinnholms illustrationer är ypperliga. Rekommenderas varmt!" <b>Sara Bergmark Elfgren</b>, författare till Cirkeln , Vei , "Norra Latin" m.m.<br/><br/>"Gruvliga berättelser utan åthävor riktigt bra" <b>Jonas Thente</b>, DN<br/><br/>"Ett stort nöje att läsa, inspirerande och intressant. Boken balanserar mellan en gammaldags lägereldsstämning och något långt mer fördärvstörstande. Jag slukade hela omedelbart och det kommer att bli fler vändor med den." <b>Erik Danielsson</b>, Watain.<br/><br/>"I Per Faxnelds miniatyrnoveller om udda norrländska människoöden förenas det fantastiska med etnografisk exakthet. De är berättelser som får en att rysa och förtrollas. Bör läsas på en plats där man har ett stadigt underlag under fötterna, så att man inte sjunker ner och uppslukas av marken." <b>Bengt af Klintberg</b>, legendarisk folklorist och poet.<br/><br/>Anledningen till att jag älskar den är att det för en gångs skull inte handlar om en svensk adaption av de internationella skräckmästarnas metoder. Det handlar om den sortens berättelser som min egen farfar älskade att skrämma oss barn med. Berättelser som är sprungna ur den norrländska jorden och utspelar sig här. Som är berättade i vår egen karakteristiskt kärva stil och befriade från sensmoral, vilket gör dem fullständigt oförutsägbara. <b>Östersundsposten</b><br/><br/><br/><br/><br/><b>Folkgotik deluxe i Per Faxnelds skönlitterära debut!</b> <br/><br/><i>Offerträdet</i> innehåller fyrtiofyra förtätade små skräckberättelser, som tar utgångspunkt i norrländsk allmogemiljö och folktro. Bland förfallna gårdar och i djupa granskogar möter vi blodstämmare, hämndlystna häxor och mordiska bondbarn. <br/><br/>Boken är illustrerad med stämningsfulla bilder av <b>Mimmi Strinnholm</b>.<br/><br/><i></i>